Detta är Lokrume Långbösseklubb, och detta gör vi:

Lokrume Långbösseklubb samlar runt 80-talet medlemmar som träffas,
tävlar och utbyter laddrecept och övriga erfarenheter. Vi har en egen skjutbana vid Lauks i Lokrume. Där har vi också en mycket trevlig trapperstuga som vi byggde 1995 och som begagnas flitigt både vid skjutning och fest. 

Våra medlemmar har många olika anledningar att intressera sig för svartkrutsskytte, förutom att det är både roligt och utmanande. Det vanligaste är ett historiskt intresse. Det kan röra sig runt bland annat 1800-talets "vilda västern", det amerikanska inbördeskriget (1862 - 1865), den svenska karolinertiden (ca. 1660 - 1718), men det kan också vara ett allmänt intresse av exempelvis svensk militaria och svenska vapen. Ett exempel på vapen som skjuts med är det svenska Remingtongeväret, 12,7 x 44R.
Det är själva svartkrutsskyttet som förenar de olika intressena.

En del av våra medlemmar sysslar också med långhållsskytte på 100, 200 och 300m. De deltar i tävlingar i hela Sverige. De skjuter både patronladdat och mynningsladdat. Om utrymme finnes, kan det hända att de skjuter på 600 - 700 m avstånd.

Vi skjuter med både gamla originalvapen och replikor. Vi gjuter våra egna kulor, laddar våra egna patroner och stöper eget kulfett.
Genom medlemmarnas engagemang och intresse hjälper vi till att bevara en del av vårt kulturarv.

Vi tävlar och tränar inom följande av Svenska Svartkruts Skytte Federationen´s grenar:
 

Träning på Lauks skjutbana i Lokrume:

Vintertid på lördagar kl. 11.00
Sommartid på torsdagar kl. 18.00

Följande text är hämtad från SSSF's hemsida:
 Vapnen som det skjuts med, oavsett om 1-hands eller 2-hands, utgörs av följande typer:

Luntlåsvapen, (endast gevär än så länge i Sverige och i mycket liten omfattning) Tändning av drivladdningen sker här med en brinnande lunta som med hävstång (hanen) förs ned i fängpannan med fängkrut som antändes och i sin tur antänder drivladdningen.
Flintlåsvapen, som är en vanlig typ. Den brinnande luntan är här ersatt med en bit flinta fastsatt i en hane som vid avfyrning slår gnistor mot ett eldstål. Gnistorna tänder fängkrutet i fängpannan och skickar in en eldstråle till drivkrutet
Slaglåsvapen, som i kronologisk ordning kommer efter nu nämnda vapentyper och förekom in på 1900- talet. Tändning av drivkrutet sker med en tändhatt (knallhatt) som sitter på en nippel där hanen slår ned. Slaglåsvapen förekommer i många skjutklasser. Det vanligaste slaglåsvapnet bland dagens svartkrutsskyttar är slaglåsrevolvern (runt 1850-talet) som faktiskt kan sägas utgöra svartkrutsskyttets "22.a".
En slaglåsrevolver är inte mynningsladdad som övriga vapen i klassen och förstås, luntlås- och flintlås- vapen, utan kammarladdad. Det lösa krutet hälls i det roterande kammarstycket (revolverns trumma) och en kula pressas ner på krutet med en laddarm, som sitter på revolvern. Slaglåsrevolvern är som regel avsedda för 6 skott.
Patronladdade vapen, som utgör sista utvecklingsstadiet i svartkrutets historia. Här är vi nu framme vid "vanliga" patronladdade vapen, både 1-hands- och 2-hands. Gevärsklassen heter i Sverige "Bakladdat gevär" vilket faktiskt kan innebära även sk kammarladdade vapen där löst krut hälls i en kammare baktill och en kula ligger i ett "patronläge". Tändningen sker med en tändhatt. Variationer förekommer, t ex tändnålsgevär m fl.
I alla vapenklasser skjuts det 13 skott mot internationella pistoltavlan Avstånden varierar mellan 25 och 100 m. Undantag är förstås lerduveklasserna med mynningsladdat gevär, flintlås eller slaglås, där det skjutes mot 25 duvor enligt regler som avviker från modernt skeet eller trapskytte. Klassen militär flintlåsmusköt skjutes stående på 50 m mot en särskild tavla, den franska musköttavlan.

Vanligast är alltså 13 skott mot 10-ringad tavla, där de 10 bästa räknas och ger möjlighet till max 100 poäng. Varför 13 skott, kan man undra? Jo, detta är historiskt skytte och de 13 skotten är till antal hämtade från Gustav II Adolfs kungliga påbud som stadgade att varje muskötskytt skulle utrustas med laddningar till 13 skott.

Förutom vanligt tavelskytte förekommer också fältskjutning med särskilda regler och lokalt anordnas mindre tävlingar i form av en jaktstig. Dessa senare tävlingstyper är inte internationella.

Är det dyrare att syssla med svartkrutsskytte än med "vanligt" skytte? Nej, absolut inte, tvärtom. Nytillverkade kopior av historiska vapen är generellt billigare än moderna vapen, köps till överkomligt pris, kulor av rent bly gjuter man själv, likaväl som att man smälter kulfett och blandar till hemma på köksspisen.

Svartkrutsskyttet är numera allmänt accepterat av våra myndigheter och systerorganisationer. Den tråkiga biten är att vi - än så länge - inte har licensgivande myndigheters förtroende att utfärda kompetensintyg för vapenlicens. Man måste gå vägen över de vanliga fordringarna för modernt patronskytte och kvalificera sej för pistolskyttemärket i guld enligt Svenska Pistolskytteförbundets regler. Att skjuta guldfordringar inom svartkrutsskyttet är betydligt svårare......